kalla mig gärna surfitta!

Jag anser mig vanligtvis vara en ganska glad typ, men idag bara brast allting och nu är jag på jordens sämsta humör. Inte på något specifikt eller så, jag bara blev så jäkla less på vissa individers ignorans.  Det är inte bara för min del det handlar om utan vissa människor i allmänhet. Jag försöker alltid hjälpa till om npgpn behöver hjälp, jag ställer upp om någon frågar, jag brukar även erbjuda mig att hjälpa till om någon rent allmänt behöver hjälp.

Exempel på varför jag är så himla less:

För ett tag sedan så fastnade jag i en hiss med barnvagnen (en sådan öppen  rullstolshiss som är som en plattform med staket runt, alltså ingen som är som ett rum man kliver in i.
Hissen fastnade och där stog jag med en sovande bebis i en tvillingvagn som inte gick att få ur därifrån då grinden var stängd, jag var bara en decimeter ovanför marken men hissen stod tvärstill.
Hur som helst så lyckas jag krångla mig genom grinden då det fanns en glipa på ca 1 decimeter i grinden som räckte upp till ändan ungefär. Väl där får jag ur Hasse ur vagnen och med honom på armen får jag försöka dra över vagn och skötväska över grinden, en grupp med 5-6 killar går förbi och tittar på mig men har inte vettet att erbjuda mig hjälp, jävla skitstövlar, hoppas ni ramlar och bryter bena allihop!!! hur som helst lyckas jag få över vagnen och får ner Hasse i den, då kommer en ung kille runt 15 år och frågar om jag behöver hjälp med vagnen upp för trappan, TACK DU UNDERBARA! det värmde åtminstone, jag önskar han hade kommit ett par minuter tidigare....

En annan väldigt irriterande sak som hände här för några veckor sen var en dam (kärring) som parkerade sin bil bredvid bensinpumpen på macken för att rasta sin hund. Jag hade bråttom och var lite försenad. Jag behövde tanka och for in till macken, det är mycket trafik och alla pumpar utom 1 är upptagna, bilen framför mig är också på väg till macken och ställer sig på den lediga platsen, kliver ur, öppnar passagerardörren och ut hoppar en lurvig liten varelse, först blev jag irriterad då jag tänkte att jobbigt hon kunde väl tankat först och sen flyttat bilen för att rasta hunden, då ser jag att tanklocket på hennes bil sitter på andra sidan. Jag blev asförbannad och kliver ur bilen och konfronterar kärringen som lite snorkigt informerar mig om att macken faktiskt inte har några parkeringsplatser!!!!!! SERIÖST ser platsen bredvid pumpen ut som en parkeringsplats, hur jäkla urblåst kan man vara??? Hur som helst så är jag skitirriterad på henne  och säger nånting om att hennes brist på intelligens kan ses som en ursäkt för hennes beteende och lämnar henne förnärmad och lätt tårögd, men även det här är en sån liten grej som sakta bygger upp en inre dynamitladdning inom mig.

Sen är det sånt som verkligen är vidrigt, vänner som utnyttjar mig eller min familj, små saker som händer min dotter eller min man, Jag anser att hela min familj är hjälpsamma av naturen, vi ställer upp med pengar om det kniper även om vi inte har det allt för fett själva, vi ställer upp med tid om det behövs, och vi lyssnar alltid och finns till hands när nån har det jobbigt. Sen när någon i min familj eller jag själv blir pissigt behandlad efter att ha ställt upp med både tid och pengar och det bara blir bemött med nonchalans under en lång tid det gör mig rasande och ledsen.

Sen kan jag ju glatt säga att vi har massor med fantastiska människor omkring oss som jag vet ställer upp och finns där för oss i ur och skur.  Alla dessa människor är ju helt fantastiska. Nukänns det ju faktiskt mycket bättre :D