onsdag 5 september 2012

Våra älskade vovvar behöver nya hem :(

Nu har en av de där dagarna man inte vill vara med om som hundägare inträffat. Vår son på fyra månader har diagnostiserats med kronisk astma. Som om det inte vore nog så visar det sig att han är allergisk mot pälsdjur. Därför söker vi nu nya hem åt våra vovvar Padda och Riddick. 



Padda

Padda är en underbar Engelsk Bulldog (ej renrasig, ursprunget är inte känt). Hon är lite mer än 2 år gammal. Hon är barnvänlig men kan dock vara lite bufflig (hon fattar inte alltid att man inte kan springa rakt in i ett barn på 1 och ett halvt till exempel) men hon är som sagt snäll, vår grabb klättrar runt på henne, nyper henne och är ur en hunds syn sett antagligen skitjobbig mot henne, men hon finner sig snällt i allt.
Hon fullkomligt älskar att "jobba". Gå på hundkurser, träna på lite lättare uppgifter och få lite utmaningar i problemlösning är något som hon tycker är superkul. Rasen i sig är inte speciellt lämpad för allt för långa promenader, dock ska tilläggas att hon har väldigt bra luftvägar och har inga som helst problem med andningen.  Hon är inte speciellt förtjust i andra hundar, därför är det bäst om hon får komma till ett hem där hon får vara ensam (om det inte är Riddick, vår andra hund, för dom kommer ju hur bra överens som helst).  Hon är inte van att lämnas ensam så jag vill att hennes nya hem ska kunna erbjuda henne heltids-sällskap, antingen om hon kan följa med till jobbet eller om du kanske är pensionerad eller arbetar hemifrån. 

Hon är duktig på att gå i koppel, men kan uppföra sig lite illa vid möten med andra hundar, det här går i perioder beroende på hur mycket man jobbar med henne och har man lite godis i fickan så brukar mötandes hundar vara direkt ointressanta i Paddas värld. 

Hon är världens kelgris, älskar att sitta nära i soffan och umgås, på sommaren tar hon sig mer än gärna ett dopp i ungarnas pool (vi har avverkat ett flertal för hon gjort rivstarter när hon stått i poolen och bestämmer sig för att leka, så det blivit hål i botten).  

I det stora hela så är Padda ett riktigt lyckopiller. Det är ingen förstagångshund, om man inte haft hund förut så behöver du gå lydnadskurser så du lär dig hur hon ska uppfostras, då är inte kursen för Paddas skull utan för dig som hundägare. Har du hundvana så rekomenderar jag att gå hundkurser med henne ändå, för hon tycker det är så otroligt roligt, jag hade själv planer på att gå agility med henne för jag tror hon skulle tycka det vara helkul, men vad som helst som erbjuder lite tankeverksamhet funkar för hennes del. 

Padda "hjälper" till med tvätten
JulPadda
Padda och Hasse hänger i vardagsrummet
Sover i soffan
  
Padda, världens bästa Bulldog!



Riddick

Riddick, 6 år,  är en blandning mellan Jack Russel och Chihuahua. Han är hur lätt som helst att ha att göra med, han är söt som socker att se på och världens gosigaste hund. Han är inte van att lämnas ensam och bör därför inte komma till ett hem där han är ensam heltid på dagarna. Andra hundar är inga problem, det blir nog ett konstant skällande från Riddicks sida i typ två-tre timmar sen så ger han med sig, skulle tro att det samma gäller katt.  Vad det gäller barn så skulle jag inte påstå att han är "barn-kär" han tolererar barn snarare, håller sig lite lagom undan. Så barnfamilj är inget problem så länge barnen lär sig hur man behandlar djur. Han skulle aldrig bitas eller så om han blir dragen i svansen eller vad nu ett barn kan ställa till med, vår son har tagit tag i benet på honom några gånger och Riddick tjuter som ett brandlarm i det läget och lägger sig sen på avstånd och blänger olyckligt en stund, sen går det över och han är sitt glada jag igen. 

Riddick är familjens lille drama-pelle. Ingen kan vara så olycklig som Riddick, om han av någon anledning gör sig illa i tassen eller något,då haltar han, piper och ynkar sig och tittar olyckligt på alla som ser honom, sen att han efter en stund börjar halta på andra tassen är inte så noga, men kan man få lite kel och gos och tycka-synd-om så är det värt det enligt Riddick.

Riddick är en lätt hund, man behöver inte någon hundvana, skulle nog gärna se att han fick gå en lydnadskurs med sin nya ägare. Man kan inte ha Riddick lös, aldrig någonsin, han älskar att jaga (kaniner, sorkar, cyklar lastbilar, allt som rör sig). Han har stuckit iväg för oss från tomten några gånger och då röjer han runt i buskarna runt huset som en vilde, han kommer tillbaka med överlycklig uppsyn efter en halvtimma, men då bor vi på landet och trafiken är inte direkt påtaglig här. 




Provar Mollys hakklapp
Ligger på soffryggen som en katt


Softar i skuggan på altanen

Så här ser jag också ut när jag tigger
Så här ser jag ut när jag tigger


Lite häng i parken är aldrig fel



Båda hundarna är ganska ouppfostrade just nu då vi inte tränat aktivt med dom senaste året i och med graviditet med komplikationer och sedan liteför tidigt född son. men dom har båda en god träningsgrund så får de lite stimulans kommer även deras goda uppfostran komma tillbaka. 

Vi ser gärna att det är någon inom rimligt avstånd som tar sig an dom då vi väldigt gärna ställer upp som hundvakt till dom när det behövs, skulle vara helt underbart att ha möjlighet att få träffa dom när möjlighet ges.
Känner du någon som skulle kunna tänka sig någon av dessa två eller till och med båda, så be dom maila mig för en första kontakt.  

jennie@sveavillage.com




torsdag 29 december 2011

Julen är över.


Mellandagarna är här och julafton över för det här året:)
Hasse och Molly såg sockersöta ut på julafton båda två.  Dom var så fina, Molly i sin fina klänning och Hasse med skjorta och slips.
Molly fixar till sin sko som inte riktigt sitter som den ska.



På morgonen gick vi till Östra Ryds Kyrka och lyssnade på Prästen Charlotte när hon berättade om De tre vise männen och om Maria och Jesus födelse och sånt där kristet snack som tydligen har med julen att göra,


Barnen samlades längst fram i kyrkan och fick gå och sätta de små träfigurerna i julkrubban under tiden som Charlotte berättade. Molly tyckte det var fantastiskt roligt, hon stog längst fram och dansade runt i sin fina julklänning.  Kyrkan var för övrigt fullsatt, jag tror varenda barnfamilj i Rydbo var där. 


I raden bakom oss satt en märklig familj, det var föräldrar och två tonårsdöttrar och de var superinne i det där med att sjunga psalmer, och varje gång det var dags för en psalm så tog dom i för kung och fosterland. Jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt när pappan i familjen suckade djupt när Charlotte berättade att nästa psalm var Gläns över sjö och strand, han gnällde om att den psalmen var så dålig för hans stämma och att han inte klarade av övergången i nåt parti i den. Jag bara undrar vad det är för superambitiösa människor som dessutom lyckas involvera sina barn så till den grad i att kunna varenda psalm typ utantill och sitta å sjunga i kyrkan, tjejerna var väl runt 13 och 15 år. 







Julafton så gick allt med en himla fart, det var mat som serverades, kaffe som dracks och tomte och paketutdelning., Jag tror att när kvällen var över så var alla framförallt proppmätta och väldigt belåtna.


Julen är förbi, Julen tog ut sin hämnd, Jag lyckades bita av en tand på en julkaramell (eller ena hörnet på en tand, den bara sprack och helt plötsligt var en del av tanden lös. Det hände på kvällen och jag kunde inte sova en endaste blund på hela natten, klockan 7 på morgonen så ringde jag tandläkarn om en akuttid, tio i åtta satt jag i väntrummet på Folktandvården. Vilken befrielse det var att få bort den där lösa biten. HALLELUJAH!

Synd bara att tandbiten var tvungen att opereras ut så det blev ett stygn i gommen så nu gör det skitont i stället, har gått ett par dar nu och det gör fortfarande galet ont, stygnet har lossnat, efter det blev det lite bättre, men bläh vad jobbigt det är.

Nu är det ju snart dags för nyår som vi bestämt att vi ska fira i lugn och ro här hemma. Vi ska köpa lite raketer och Molly ska få sätta på sig sin finklänning igen, sen ska vi bara umgås och njuta av att finnas till. 

Ska bli jättemysigt.


Vad det gäller vår lilla bebis så är den nu ca 25 cm lång och väger runt 250 gram. Jag har inte gått upp speciellt mycket i vikt och mår bra, det är väl bara hormoner mest som ställer till det. Jag har en stubin som är näst intill obefintlig. 
Lite tråkigt bara att jag inte känt bebisen sparka ordentligt ännu, tyckte mig känna lite "fladder" för några veckor sedan men det var nog bara inbillning. Men det lär väl sätta fasrt när som helst misstänker jag, hjärtljud och Ultraljud visar ju på en pigg liten krabat :)



fredag 23 december 2011

Dag innan julafton och dagen går till att städa och tvätt. Direkt skittråkigt faktiskt. Så fort Alex kommer hem från jobbet så får vi hoppa in i bilen hela högen och åka och handla det sista inför morgondagen.

Skinkan vi kokade för ett par dagar sen var en riktig succé. Jaghar aldrig ätit så god julskinka nånsin och det där receptet kommer nog va det jag kör på till den dan jag slutar ha julskinka på julen, för jag tror det är svårslaget. Faktum är att vi kokade 2 stycken skinkor och den första tog slut i morse. Så om du inte kokat din skinka ännu, använd det receptet jag skrev i förra posten, det är heeelt klart värt det.

Hasse njuter av smörgås med julskinka på- Mums!





Tyvärr så har ju snön börjat smälta bort sådär lagom till jul. Molly och jag gjorde en snögubbe utanför Vasagården på väg hem från dagis och jag hade förhoppning om att kunna åka lite pulka på förmiddagen imorgon men det ser ju inte sådär jättelovnde ut. Jag hade hoppats på att hinna ner till krykan klockan 10 då de har Samling vid krubban då vilket barnen ska tycka är jättekul, men det är bara inse att jag inte kommer få tiden att räcka till :(.









Nä nu är det dags att återgå till städning och tvätt så att det är fint här i morgon när det är dags att fira jul.


**God Jul **

söndag 18 december 2011

Vi kokar vår julskinka i CocaCola

Nu är det nära till jul, man blir sådär barnsligt förväntansfull på nåt sätt, jag diggar helt enkelt julen.
Alex håller på att koka julskinkan efter ett recept jag såg Nigella Lawson göra på tv för nåt år sedan och jag har inte riktigt kunnat släppa tanken på det, men man kokar skinkan i Coca cola och det ska enligt Nigella bli vansinnigt gott, jag återkommer med resultatet:)

Men här är receptet om någon känner sig sugen att testa:


Ingredienser
2 kg skinka, lättrimmad1 st lök, skalad och delad2 liter Coca-Cola (inte light!)Till griljeringen:
1 näve kryddnejlikor1 msk mörk sirap2 tsk Colmans senapspulver2 msk råströsocker


Gör så här

1. Lägg skinkan i en gryta, med svålen neråt om det går. Tillsätt lök och häll över Coca-Colan. Låt det koka upp.
2. Sänk sedan värmen så att det sjuder, lägg ett lock på glänt och sjud i 2 1/2 timme. Om skinkan är större eller mindre, räknar du ut koktiden genom att räkna en timme per kilo, kom ihåg att den får en stund i ugnen senare också. Ta också med i beräkningen att om skinkan kommer direkt från kylskåpet måste du ge den minst 15 minuter extra så att den blir genomkokt.
3. Värm under tiden ugnen till 240 grader.
4. När skinkan kokat klart, ta upp den ur grytan (spara kokspadet) och låt den svalna lite så att den går att hantera. (Du kan också låta den kallna och göra griljeringen senare om du vill.)
5. Ta bort svålen, men lämna kvar ett fettlager. Skåra fettet med en vass kniv i ganska stora sneda rutor och pryd varje ruta med en kryddnejlika.
6. Pensla skinkan noggrant med sirap, men var försiktig så att inte kryddnejlikorna ramlar av. Klappa fast senapspulver och socker på ytan.
7. Lägg skinkan på aluminiumfolie i en långpanna och griljera i ca 10 minuter eller tills det bubblar och har fått färg. Skulle du vilja koka skinkan i förväg och låta den svalna, kan du sätta i kryddnejlikorna senare och griljera den. Om den är rumstempererad ställer du den i ugnen i 180 grader i 30-40 minuter, höj värmen mot slutet om du tycker att det behövs för att få färg.

~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~~**
**~~~`´~~








Jag har köpt nya skor, behövde ett par som klarade ut snöblasket som det svenska vädret så glatt bjudit på den senaste tiden, jag hittade ett par jättefina vita vinterstövlar med snörning, så därför måste jag ju självklart införskaffa en passande jacka, det fattar ju vem som helst:)





Jacka hade jag tänkt mig en sån helt vanlig "skidjacka" typ Canada Goose aktigt, får se vad jag hittar på. 


Sen så är det nåt helt anat som gör mig lätt irriterad, jag klippte ju av mig håret och färgade det rött för ett tag sen och provade lite olika märken på hårfärger, till slut hittade jag nåt märke som funkade skitbra, jag hittade det på Willys utav alla ställen, Färgen satt som berget och blev skitbra, extra bonus va attfärgen bara kostade 30 spänn, vilket är direkt skitbilligt. men så skulle jag handla hem ett paket idag då jag tänkte att det är dags att färga utväxten, så har dom slutat med färgen 
JAG BLIR SÅ TRÖTT!!! varför kan inget vara enkelt, hittade nåt annat märke som de har tagit in i stället, nu hoppas jag att det är lika bra, eller i allafall i närheten för jag gillade ju den andra jättemycket.

Den jag har nu är denna, om nån har provat den och fått förskräckliga resultat så får ni gärna komma med en varning :)



Dags för en crapy bild på Padda som ligger och sover i soffan som avslutning, har ju redan haft den uppe på FB en sväng, men den är heltklart värd en repris:)



Ha det bäst //Jennie



torsdag 15 december 2011

Den lessnaste lilla Lucian man kan tänka sig

Så är man plötsligt i mitten på december, kan nån förklara för mig vart i helsike tiden tar vägen???


Tidigare i veckan var det Luciafirande på dagis, det gick ju lite sådär kan tillägga, Molly tyckte det va totalt superläskigt och satt och grät krokodiltårar i min famn hela tiden, det där med massa vuxna som står å glor på en va tydligen bara skit och piss :)




Idag har varit en efterlängtad dag.  Idag har jag och Alex varit på MammaMia i Kista och gjort ett ultraljud på en liten bebis som tänker komma i Maj :) Så tjena hej å välkommen, nu får Alex snart knipsa av lite ledningar för vi börjar likna familjen Annorlunda:)

Hur som helst,  lite info om bebis i vecka 18 (vilket jag befinner mig i just nu... )

"Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället." (info från Familjeliv.se)


Idag är en suveränt bra dag och nu ska jag gå och börja förbereda middagen, det blir Hemgjorda Delikatessköttbullar med senapssås och vitkålssallad. MUMS!




Ha det bäst //Jennie

torsdag 1 december 2011

Trappan är äntligen klar (nästan), det tog bara ett halvår :)

Nu har julen börjat anlända. Första advent kom och passerade. Vi har pyntat huset lite smått med stjärnor och ljus och satt upp lite julgardiner.  Vi har bakat pepparkakor och lussekatter (Molly har bakat mjöl-kreationer med inslag av saffrans/pepparkaksdeg)
Synd bara på att vädret inte vill vara lika "juligt". Ogillar regn skarpt.
Lite julbilder:

Fönster i köket
Fönstret i Vardagsrummet



Kransen är gjord av blåbärsris, den är mycket finare i verkligheten, ser tyvärr inte alls lika trevligt ut på bild, hur som helst så ska den sitta på ytterdörren på tamburen och det kommer bli jättefint :)




Vi har ÄNTLIGEN blivit färdiga med trappen, den blev precis som vi tänkt oss, nu ska vi bara fixa räcket (aldrig blir man helt klar :) ) Dels så måste vi sätta in trappräcke i övre delen av trappen då det inte finns något där, sen så ska den nedre delen av räcket målas vitt. Sen måste vi komma på hur vi ska lösa det med barngrind på nedervåningen. på övervåningen har vi redan en grind, där var det bara sätta upp en utan vidare, men där nere så finns det liksom inget att fästa en grind i,  om någon har en idé på hur man gör så får ni gärna dela med er. 

Färdig trappa utan grind
Anledning till varför grind behövs

Sen som vanligt så håller jag på med små Tradera fynd, älskar den sajten nåt galet:) 
I höstas köpte jag ett ytterfoder i mässing med Advent i åtanke. Betalade bara några kronor för det men hade helt klart varit beredd att gå upp en del i pris, för jag blev störtförälskad.  Nu har jag en adventsjustake som jag verkligen är helnöjd med:) Några blockljus, lite mossa och några små svampar, TADAAAA!



Sen såhär på hösten så är det ju alltid fotografering runt om på dagis och förskolor. 
Molly blev söt som en liten karamell på sitt foto och det får bli ett avslut idag med hennes fina bild.




Ha det bäst
//Jennie



fredag 4 november 2011

Att se livet med allt ökande takt bara rinna bort på sitt barn och hjälplöst se på!

Jag börjar med ett citat från mamman till en döende pojke: "Det inte bandage och skyddshandskar Hugo har på sig. Det är svettband och boxhandskar, för vi ska spöa skiten ur den här sjukdomen! "

Idag kom jag över ett blog-inlägg som fick mig att reagera. Det handlar om lilla Hugo som lider av EB vilket är en sjukdom han fötts med och den går bara åt ett håll: döden. Pojken kommer att dö, vilket är rent utsagt förjävligt, det finns hjälp att få men inte i Sverige, för vi har inte kompetensen här.  I USA är benmärgstransplantioner gjorts med lyckade resultat, för att själva bekosta en sådan så skulle föräldrarna behöva skrapa ihop ett flertal miljoner kronor och då skulle det enbart täcka operationen så det är ju tyvärr inte ett alternativ.  Det är förjävligt att en förälder ska behöva kämpa så för sitt för sitt barn, för mig känns det som en självklarhet att ett sjukt barn ska få all tänkbar hjälp, men tyvärr så ser ju verkligheten annorlunda ut. Jag pekar inte finger på någon och säger att det är någons fel att pojken (som det ser ut i nuläget) kommer dö. Jag förstår att Svenska staten inte kan bekosta varenda en som är sjuk och behöver åka till utlandet för en operation, men nånstans måste det finnas möjlighet att kanske få hit kunniga läkare,  då kan det väl inte längre handla om astronomiska summor?  Vad i helsike kan man göra för att hjälpa den här stackars pojken och hans familj? Ibland känns livet rent ut sagt helt jävla hjälplöst.
Hur som helst så skulle jag vilja att ni tar en titt på Hannas blogg och läser själva om hennes son, det är han värd, och kanske just du känner någon som har möjlighet att påverka, att på nåt sätt kunna rädda livet på den lilla grabben.

http://hannasblandning.blogspot.com/2011/11/nu-javlar.html


Kram
Jennie